Förberedelser

Nu känner vi oss väl förberedda!!
Vi har tränat, fixat och donat. Allt känns toppen! Ashley går såå fint och lydigt, och han beter sig som värsta dressyrproffset emellanåt....
Humöret är på topp, kroppen är det jämna plågor i (som vanligt, alltså), och vädret håller sig i schack...

Tills för ca 1 minut sedan....

Då ringde jag till Lotta och hon talade om för mig hur många det var anmälda till tävlingen på Lördag!
Där rök det lugnet!!!
Nu pirrar det i magen, jag har myror i benen och rysningar utefter ryggraden. Ömsom fryser och svettas jag....hur skall detta gå!!!
Min tränare sa till mig igår senast att: på lördag kommer det att gå fint, bara han gör ungefär som nu! Det får vi räkna med, tyckte hon.

Jo, det kan vi väl räkna med, tänker jag nu. För med min lille Ashley är det såå lätt att räkna fel... ibland.

På fredag skall han på en skön tur i slottsskogen med en av sina favoryttare på ryggen. Den turen kommer de att älska båda två, det är ett som är säkert.
Resultatet blir kanske att jag får en härligt avslappnad häst med en underliggande pigghet på lördag. Jag hoppas på det, i alla fall.

...se där...jag klarade av att skriva lite oftare...tro dé...

kramisar...och väl mött på lördag!!!

Semester...vad är det?

jajaja...
Jag vet...jag är usel på att skriva på min blogg...
Men det finns ju en fördel, kan man säga..
Det som är dåligt , eller i sämre skick, kan alltid göras bättre! Så det så!!

Nåja, försöka duger.
Nu har vi i alla fall satt fart igen med träningen. Det är ju snart två tävlingar på raken. Nästan.
Träningen går bra, han är duktig.
Jag skall berätta hur duktig han är: Idag när jag red igenom dressyrprogrammet, genomförde han hela programmet med en fastbiten broms i ansiktet!
Stackars Ashley!!! Det måste ha gjort ont ju! Men han bara kämpade på....för min skull...

Jag älskar honom!!

Skryt

Nu kommer lite skryt om min älskade vän...
Jag läste resultatlistan från Åkerbokombin... och upptäckte till min stora glädje att -JOO-...Vi placerade oss som nr9 med 61,33% i LB:2!!
Vilket jättekliv frammåt!!!
Vi som alltid har hamnat sist i alla tabeller.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen... Han är otrolig min pålle!

Sug på den, du!!!

Hemma igen

Nu har vi klarat av Åkerbo och den ytterst varma, HETA, dagen som var i fredags.
Jag måste få säga en gång till hur väldigt stolt jag är över min otroliga häst!
Han lastade relativt lätt och smärtfritt, han var lugn och samlad under hela tiden i transport och på tävlingsplats. Han skötte sig exemplariskt! Det var verkligen imponerande att se vilken förrändring och mognad som har skett!!!!
Dressyrmässigt finns det väl mer att finslipa på, det finns det ju alltid...
Men även där gick det bra. Nu orkade han inte hålla farten hela programmen igenom, pga värmen, men han gjorde bra ifrån sig ändå. Han var på tygel hela tiden, han var lydig och samarbetsvillig...han bara orkade inte. Stackarn!
Men jag älskar honom! Han är min och han är den mest modiga häst jag har träffat på! Han utmanar ständigt sig själv med nya prövningar. Det gillar jag!

Kramis