Framme i Borås

Ja, så var vi framme i Borås.
Ashley har flyttat in i det lilla stallet vid Transåssjön. Två nya kompisar har han fått: Molly - en liten och rund shettis, Laponia - ett 17-årigt halvblodsto.

Han skötte sig så bra under transporten. Början var lite knackig, men han lugnade sig snart, åt lite hö och halvsov tror jag...

Idag skall vi ta en kort promenad utanför stallet. Bara så att han får en chans att mjuka upp sina stela ben något.
Det verkar som om han kommer att trivas hos Stall Strömbom...

"...var god dröj..."

Vi är fortfarande kvar. Nåja, en natt till. Sedan bär det av till Borås och nya äventyr.
Jag måste säga att det känns konstigt att lämna ön för ett regningt Borås.

Pelle väntar med iver att jag skall komma, den lille godingen!!
Jag längtar efter honom också. Det känns lite ovant det här att vara ifrån varandra. Jag tror aldrig vi har varit det förut. (om man inte räknar någon dag eller så)

Men från det ena till det andra:
Tack ni alla som var hemma hos mig i torsdags på tjejmiddag!
Det var underbart roligt att få träffa er under de omständigheterna!
Jag kommer till våren, och då får vi göra om det igen, eller hur?
Fast den gången måste MALIN VARA MED OCH INTE JOBBA!!
Fy skäms vad vi saknade dig!

Och när vi ändå är på ämnet roliga saker, kan jag bara tillägga följande:
Fy vad kul ovh mysigt vi hade det på vår uteritt i lördags!
Barbro från Kungsgården, Linn, Anne-Marie, Louise och Amelia från Äpplerum, Kina från Räpplinge och jag från Stall Packstone.
Solen sken från en klarblå himmel, vinden var stilla så inte ett löv rörde sig. Träden skiftade i alla regnbågens färger och gav ifrån sig en ljuvlig doft av höst. Det var såå rogivande och underbart!

Så, måndag morgon/lunch bär det av till regningare trakter med häst och hela transporten.
Glöm inte att hålla koll på bloggen, så att ni kan se vad för slags äventyr som jag och prinsen kastar oss handlöst in i...

MALIN: ha det så lagom kul i Spanien, utan mig...kram

Sista veckan på Öland...

Äntligen tillbaka från ett MYCKET regnigt Borås!
Pelle erkännde tillslut att det regnade väldigt mycket. Det har nämligen ösregnat sedan natten till lördag, nonstop. Det ni...
Nåja, han utvecklar väl snart simhud mellan tårna, som alla andra Boråsare....

Annars känns det lite jäktigt just nu. Det är mycket som skall tänkas på och fixas innan man flyttar och transporterar en häst 30 mil.
Man kan inte låta bli och undra om man verkligen kommer att behöva alla schabrak, borstar, filtar, täcken, kläder och en hel massa andra prylar som man har samlat på sig. Ni vet...sånadäringa bra-att-ha-grejor...

Vi fär väl se.

Träning inför vintern

Igår kväll var det dags för dressyrträning igen med Lena. Det gick bra tycker jag. Visst finns det saker attt fila på, men över lag gick det faktiskt bra. Vi fick lite att bita i och träna på fram till våren. Och jag lovar...då skall vi kunna vår läxa!

Vad jag önskar att jag kunde ta med mig Lena och hennes förmaningar och tillrättavisningar och framför allt beröm, till Borås. Hade Ashley fått göra sin röst hörd är jag säker på att han hade instämt i det med ett ljudligt gnägg! Han älskar Lena, och vem gör inte det?!
I en helt fantastisk värld - i Hickans värld - så skulle hela Öland med dess ockupanter flyttas med till Borås.
Vadå att kartan inte stämmer längre? VI KOMMER JU TILLBAKA!!

Nåja, vad är väl en vinter på Öland.......
....alldeles fantastisk, solig, mindre regnig, lite blåsig....och jättemysig!

Både jag och Ashley kommer att sakna er alla!

Så här gör man en köttbulle av en bulldozer!

Här kommer filmen som visar hur duktig min häst är, som går på transporten själv!

Transportträning

Malin talar förstånd med Sir Ashley

Jag skall bara be att få meddela alla om att jag har en helt fantastisk häst!!

Han tar egna beslut - och de är riktiga!!

UNDERBART!!!



Vi har transporttränat med Malin idag i ridhuset. Och jag bara visdste att det var en speciell dag idag...

Transporten kördes in i ridhuset, hästen var hämtad, dörrarna var stängda, och vi stod och samtalade lite, jag och Malin och Ashley. Jo, han var med i konversationen emellanåt. För han tycker det är viktigt med kloka inlägg...från hans sida...dvs en liten puff i rätt riktning!



Ashley har för länge sedan bestämt sig för att, transporteras, det behöver man då rakt inte!

Så, för att göra en låång historia kort, så har det förekommit mycket morötter, ett och annat höstrå och massor av saftigt doftande äpplen. Utan att ha varit direkt famgångsrika, kan jag säga. Jovisst har han någon gång gett upp för allt tjat och all mutning och motvilligt gått med på att stå stilla i transporten en stund, men de gångerna har varit som äkta guldkorn på marken. Väldigt glest, kan man säga.



Men idag, idag av alla dagar, GICK HAN PÅ TRANSPORTEN ALLDELES SJÄLV!!!

Jag blev så lycklig att jag inte kunde sluta le på flera timmar, och kände mig som om jag skulle kunna skutta lätt över små hus.

Malin filmade hela den fantastiska händelsen! VI HAR BEVIS!! HAN ÄR DUKTIG!!!

Så, just nu går han inte att sälja för pengar ens...som om han skulle säljas...hahaha

Ashley tar sig en funderare...

...kanske finns det måhända något gott...

En riktig morot

I går kväll var det dags för dressyrträning igen. Och om man känner Ashley så som jag gör, vet man aldrig riktigt hur det kommer att gå.
Jag kom till ridhuset i god tid, för att se om han möjligtvis skulle vara på humör inför kvällens övningar.
Jodå, det gick bra! Han var såå samarbetsvillig såå...innan Lena kom...
Ni måste förstå att Ashley han bara ÄLSKAR Lena! Helst vill han bara stå nära henne, pussas och kela lite. Det märks på hela han att han tycker det skulle vara det mysigaste. För honom ja...
Men jag som sitter på inser ju snabbt att: aj då...här har man fått konkurans!
(Jag älskar Lena lika mycket, men kanske inte så att jag vill pussa henne och kela med henne.)
Men min ädle springare är helt betuttad i Lena.
Så, för att återgå till träningen så gick den som sagt bra till en början. Han gjorde det mesta jag bad honom om, utan vilda protester. Och den berömda bulldozern märkte jag inte så mycket av...då...
Jag älskar min häst. Han är den mest underbara och bedårande bulldozer jag vet. Och jag bara älskar dessa stunder av "lätthet" som han tillåter oss att uppleva tillsammans. Det är precis som om... nu när jag tänker på det... han ger MIG en morot, för att jag skall bli lättare att träna!
Nåväl, Lena sa att det var bra kämpat, iallafall.

Hej allihop!
Jag tänkte att det kunde vara roligt för er att följa med mig och Ashley till Borås under vintern för att kolla in lite vad vi gör, hur vi tänker och vad vi inte tänkte på!
Jag lovar att jag skall försöka skriva lite varje gång det händer något.
Ni vet ju att det alltid händer något när man har häst. Eller hur?

Men ha tålamod!
Jag försöker lära mig hur det här fungerar, så det kanske blir lite knepigt i början. Spartanskt, menar jag.

Under tiden ni väntar på fantastiska inlägg:
Kom alltid ihåg att ni finns i mitt och Ashleys hjärtan. Kramar i överflöd!
Hickan