Snösemester

Jaha, så var det dags igen...
Pelle har varit hemma sedan det först snöade. Han har passat på att vara lite sjuk (förkyld). Den stackaren är verkligen sjuk...stundtals vill säga, för emellanåt kommer han ihog att det finns panodil. Tack och lov. Men nu är han på bättringsvägen iallafall.

Vår lilla vovve är ljuvlig som aldrig förr någon hund varit. Hon är ett fantastiskt knippe av energi och bus av alla slag. Missförstå mig nu inte...hon är busig, men på ett snällt sätt.

Hon biter inte sönder saker för oss, men däremot snattar hon vad hon kommer över. En riktig liten tjuv, det är vad hon är. Jag brukar säga åt henne att det blir svårt för henne att få vänner om hon hela tiden snattar av deras mat eller andra godsaker.....men jag vet inte om hon lyssnar. Kanske bara med ett öra. Men bryr hon sig? Hon kanske, i en vild fantasi, inbillar sig att vi aldrig kommer att märka något. Vi som har så mycket och överflöd av allt gott som en liten vovve kan tänkas vilja ha, kan väl i all sin dar inte märka om det fattas något....t ex på middagstallriken eller i fruktskålen...
Det är ju lagom kul när man upptäcker sitt läckra äpple, som man sparat, ligga gömt under en matta, med bitmärken i, eller hur?
Nåja, hon kanske lär sig med tiden. Kanske ger hon upp och inser att vänner måste man respektera tillräckligt mycket för att inte snatta deras godsaker från dem. När hon blir tillräckligt gammal värdesätter hon nog sina vänner mer...tror jag...hon är ju bara en liten vovve, omkring 19månader gammal.

Vi får ha tålamod med henne, helt enkelt....

Kramisar