Tur i oturen...i naturen

I detta underbara väder är det ju så klart skönast att rida ut i skogen och bara vara ett med sin häst, eller hur?
Galoppera långa sträckor på sippdränkta ängar och genom alléer av grönska!!! Underbart!!

I går följde Sebbe och Ludde med mig och Ashley ut i skogen på en tur. Den turen började verkligen udda...
Ungefär i höjd med ridhuset vägrade hästarna att gå ett enda steg till. Vi försökte och försökte utan att få fram dem alls. Det enda hållet som gick att få dem i var bakåt...hmmm.

-Jag vet! sa Sebbe... vi ryggar dem en bit förbi det de har stirrat in sig på! Sagt och gjort. Sebbe ryggade perfekt förbi det som Ludde tyckte var läskigt, och Ashley följde med Ludde...
Det var faktiskt inte alls en dum idè, på samma gång fick ju Ludde lite extra träning...

Vi galopperade och travade och hade allmät trevligt, tills vi kom till en krök där det var lite mjukare i backen, så att hästarna sjönk ner med hovarna en bit. Där tänkte vi ta det lugnt och skritta förbi.
När vi var i jämnhöjd med ett vakttorn blev Ludde rädd och hoppade till för en planka som vajade lätt i vinden. -OHH sa Ashley, det måste vara livsfarligt, laddar och slänger sig åt sidan - det är bara det att han fötter sitter så djupt i backen att han inte får dem med sig - varmed vi tvärt trillar i backen. jag först och Ashley efter. Hela hästen ramlade över mig!!

Det var en väldig tur, eller änglavakt, att marken var mjuk just där, annars hade det gått illa...
Som det nu var, blev ingen av oss skadade, vad vi nu vet... Jag är lite stel i nacken, Ashley är lite stel i ett ben, muskulärt i båda fallen tror jag.
Men hade marken varit hård, som den var bara några meter bakom eller längre fram....ja, då hade jag nog brutit ett ben...minst...

phuu....

kramis