Det är bara att erkänna...jag är en usel bloggare!
Jag glömmer hela tiden bort...nej, jag prioriterar andra saker än min blogg.

Men just nu i denna stund har jag tid att sitta en stund med den i alla fall.

Sedan sist har jag äntligen opererat min höft. Bytt ut hela leden med den nyaste tekniken som finns tillgänglig. Det är nu två veckor sedan, lite drygt. Och jag kan bara säga detta: Det var längesedan jag kunde gå utan smärta. Det känns toppen!
Vänta bara! Om en vecka eller två jagar jag ifatt de flesta.
Träning förekommer inte en eller två gånger om dagen, utan hela tiden i princip. Jag har gett mig den på att jag SKA kunna rida igen!
Dessutom har jag stall-abstinens. Men jag skall till stallet idag när Ashley skall bli klippt igen. Det blir skönt för honom. Han blir jobbigt svettig nästan så fort han rör sig, stackaren.
Jag har ju haft turen att få en hel härlig familj som sköter om honom åt mig medan jag är konvalecent. Nästan hela min "stallfamilj" är angagerade i hans välbefinnande. Jag måste komma på ett bra sätt att tacka dem allihop för hjälpen.
Förslag mottages gärna!!

Kramisar