Vi såg rumpnissar och....

Nu har vi varit ute på äventyr igen, skall jag säga!
Annelie och jag och våra pållar gav oss iväg ut på äventyr dit näsan pekade.
För dagen pekade den väster ut, mot Solliden och Slottskogen, den trolska, frodigt grönskande dalen ner mot vattnet på västra sidan av ön.
Solen sken och vi hade underbart roligt tillsammans. Vi hittade en ny ridväg också. Över en stor stock bar det av in i grönskan på en liten vindlande stig. Stenpartierna var mosstäckta för det mesta, precis som hämtat ur "Ronja Rövardotter".
Vid ett tillfälle, kunde vi nästan svurit på att vi såg en Rumpnisse som nyfiket stack upp ur mossan, lade huvudet på sned och frågade: Vafö de` då? Vafö gö` di på de` vise?
Behöver jag säga att vi red med andakt...
Hästarna njöt, vi njöt och vi tror bestämt att naturen njöt med oss...
Hela rundan tog ca 2 timmar med skritt ... för det mesta... innan vi var tillbaka i stallet, trötta och nöjda!
Kramis

Kvällsrunda

Igår kväll var vi ute ett litet gäng och red en runda i skogen!

Det var såå härligt!!!

Vi tog det lugnt...nåja så lugnt det nu kan bli med en överpigg liten köttbulle till häst...!

Han rullade runt ...stundtals ...precis som en liten köttbulle över stigarna i skogen.

Jag tröstade mig med att han har ju så korta ben så han MÅSTE ju trava/galoppera ifatt de andra... (hi hi hi)

Vid ett tillfälle vände sig kompisen om och frågade om han var stressad...? Jaa...jooo... det kan vi kalla det för, sa jag.

För vi hade ju sagt att det skulle bli en lugn och avslappnad skrittur i den vackra naturen.



Jag njöt i fulla drag!

Och det gjorde Ashley med...det vet jag!



Kramisar

Hemma igen

Nyss hemkomna var det tillbaka till jobb och vardag..
Vi älskar verkligen vårt hus och vår trädgård, som för övrigt växer ganska vilt...
Det är som de säger: Borta bra men hemma bäst. Verkligen.

Nu skall ingen missförstå mig!
Vi fullkomligt älskar Borås också. Vi känner oss lite kluvna, minst sagt!
När vi är i Borås, vill vi bo där.... När vi är hemma på ön, vill vi bo här..jaa..ni förstår säkert...

Från det ena till det andra...så har "träningen" med Ashley gått bra. Dvs när jag har ridit, för det har inte blivit så mycket av det. Tack och lov för att Jill rider honom ibland, så han får komma ut och röra lite på sig.
Mina höfter värker nästan ständigt, och jag vet inte riktigt än om jag skall genomföra den där operationen och sätta in en helt ny höftled. OM jag gör det, blir det redan i november. Det betyder att jag måste vara sjukskriven helt i minst 6 månader, då jag inte ens får lov att stödja på benet.
Nu hör ju till saken också att jag har börjat få in mer och mer arbete som ju också gäller över vintern....dilemma...
Jag har inte råd att anställa någon i min lilla firma. Och finna någon som ställer upp gratis OCH kan städa så som jag vill att det skall städas...NOGA... går det?
Om någon vet hur jag skall göra...?!

Kramisar

Minisemester

Nu ska vi åka på en mini-minisemester, den enda vi får denna sommaren.
Tänk att varje år säger jag att denna sommaren skall jag minsann ligga och lata mig iallafall några dagar på stranden... men icke... det händer aldrig!
Jag har inte ens lyckats att doppa tårna i havet en enda gång denna sommaren...trist, eller hur?
Men jag ger inte upp hoppet. Min man har lovat att när jag fyller 50, då drar vi till Grekland eller Maldiverna eller nåt. Åhh vad jag längtar!! Inte till att jag fyller 50, men till lata sköna dagar i grönskimmrande varmt hav....härligt.!!!

Annars är det ju lika härligt att mocka, borsta och rida på en dammig bana eller slåss mot flugorna en varm sensommarkväll i Tryggestad!!

Kramis

Tävlingsdax

Så var det klart!
Vi gjorde så bra ifrån oss på tävlingen!
Vi kom på 16:e plats av 20 startande. Det var jättebra!
Vi är så nöjda!
Det är otroligt vad en "gammal hund kan lära sig att sitta"!!!!

Nu laddar vi om och gör minst lika bra ifrån oss på nästa tävling i september.
Kramis

Förberedelser

Nu känner vi oss väl förberedda!!
Vi har tränat, fixat och donat. Allt känns toppen! Ashley går såå fint och lydigt, och han beter sig som värsta dressyrproffset emellanåt....
Humöret är på topp, kroppen är det jämna plågor i (som vanligt, alltså), och vädret håller sig i schack...

Tills för ca 1 minut sedan....

Då ringde jag till Lotta och hon talade om för mig hur många det var anmälda till tävlingen på Lördag!
Där rök det lugnet!!!
Nu pirrar det i magen, jag har myror i benen och rysningar utefter ryggraden. Ömsom fryser och svettas jag....hur skall detta gå!!!
Min tränare sa till mig igår senast att: på lördag kommer det att gå fint, bara han gör ungefär som nu! Det får vi räkna med, tyckte hon.

Jo, det kan vi väl räkna med, tänker jag nu. För med min lille Ashley är det såå lätt att räkna fel... ibland.

På fredag skall han på en skön tur i slottsskogen med en av sina favoryttare på ryggen. Den turen kommer de att älska båda två, det är ett som är säkert.
Resultatet blir kanske att jag får en härligt avslappnad häst med en underliggande pigghet på lördag. Jag hoppas på det, i alla fall.

...se där...jag klarade av att skriva lite oftare...tro dé...

kramisar...och väl mött på lördag!!!

Semester...vad är det?

jajaja...
Jag vet...jag är usel på att skriva på min blogg...
Men det finns ju en fördel, kan man säga..
Det som är dåligt , eller i sämre skick, kan alltid göras bättre! Så det så!!

Nåja, försöka duger.
Nu har vi i alla fall satt fart igen med träningen. Det är ju snart två tävlingar på raken. Nästan.
Träningen går bra, han är duktig.
Jag skall berätta hur duktig han är: Idag när jag red igenom dressyrprogrammet, genomförde han hela programmet med en fastbiten broms i ansiktet!
Stackars Ashley!!! Det måste ha gjort ont ju! Men han bara kämpade på....för min skull...

Jag älskar honom!!