En alldeles vanlig dag

Idag var en alldeles vanligt härlig dag i stallet.
Vi (jag och Lina) red i väg till hoppbanan och galopperade runt där lite en stund för att mjuka upp hästarna mer i sinnet än i deras kropp. Naturligtvis mjukade vi upp deras kropp också, men huvudsyftet var att mjuka upp dem i sinnet så att de blev lite piggare. Så att de fick springa av sig lite vårtrötthet och få lite vårspring i benen i stället. Lina red "Den Gråe" och jag min härliga flinga.
Catrine kom ridandes på sin pålle och lockade med oss på en skrittrunda genom skog och över ängar. Så underbart det var!!
Fåglarna kvittrade och blåsipporna kikade försiktigt fram ur det vissnade fjolårsgräset. En verklig lisa för själen, skall jag säga!!
Vi har tur vi i stallet som har såå härliga ridvägar, hur långa som helst, i alla väderstreck, dessutom! Det är inte annat än att man tycker lite synd om dem som kommit lite på kant med sin bys bönder, så att de stänger av fina ridvägar. Men kämpa på! Ni kanske kommer på ett sätt att få dem att öppna upp markerna igen. Vem vet? Kanske det kan bli som förr, då så gott som alla vägar var "ridvägar". Man kan ju bara hoppas...

Kram alla vänner.
Våren är här!!

Tokerier

Jag hittade lite roliga bilder på katter!

Är de inte för härliga!

Mörad fast seg ändå

Ojojojoj...
Nu är man mör skall jag säga....
Vi var på hoppträning igår. Annelie, Catrin och jag.
Det var inte nådigt, vilket tempo...
Efter 15 minuters uppvärmning var jag och Ashley alldeles genomvarma. Men nu när jag tänker på det...det var ju det som var meningen med uppvärmningen. Man SKA ju bli varm och mjuk i alla leder och senor och muskler.

Jaa, vi hoppade i alla fall. Catrin och Annelie åkte ju lite på varsin räkmacka, tyckte jag, för de har ju hästar som vanligtvis hoppar som om de aldrig hade gjort annat.
Men faktiskt såg det ut som de fick kämpa lite också.
Ashleys och mitt problem var (som det ju alltid är) farten!
Vår tränare fick mig att drämma till den stackaren så han därefter fick lite eld i baken.
Jag tror att han blev milt chockad av den ovana behandlingen....kanske.
I vilket fall som helst gav det resultat!!! Han hoppade som en liten studsboll över båda hindren...utan att stanna emellan som han brukar. - Det tycker jag var duktigt!!

Jag fick i läxa att öva upp speeden på honom och så att han inte stannar.

VI SKALL KLARA DET!!

Följ den spännande fortsättningen i nästa avsnitt då det avslöjas vem som hoppade mest, bäst och snabbast!

Kram på er!

Åhhh...vilken härlig dag!!
Annelie, Catrine och jag sadlade på våra hästar och gav oss ut på äventyr ända ner till Borgholms ytterkant. Vi red först till allvaret sedan ner i slottsskogen och galopperade på de härliga vägarna där. Sedan drog vi oss mot Borgholms utkant och så vidare mot Rosenforsområdet.
Väl inne på grusvägen föreslog Annelie en liten galopp. Javisst, sa vi glada i hågen. Sagt och gjort. Galoppen var härlig och gick i behagligt tempo. -Vi kan väl öva oss lite i fältsits, sa Catrin. Joo då, det gjorde vi
Äh, ropade Annelie - Sisten till huset där framme!!!
Och vilken speed pållarna fick!
Rosano fullkommligt låg ner...Ashley pinnade på, hack i häl med Rosano. Packstone var först, som vanligt.
Det var såå härligt!!
Hästarna tyckte det var riktigt underbart att verkligen få sträcka ut sig.
Hästarna var glada, men vi var nog ännu galdare...med farttårar rinnande utefter kinderna!
HELT ENKELT UNDERBART!!
Det skall vi snart göra om igen!
Kramis

Lunchmys i hagen

Så här mysigt och trevligt har våra hästar det i hagen vid lunchdags!

Rosano & Packstone delar syskonlikt på den goda hötappen.

Bästa vänner - för stunden - innan allvaret sätter in igen och ordningen återställs...

Lunchdate?!

Ashley undersöker en trädstam i hagen.

-Kan man tugga på den mån tro?

Eller är det kanske tänkt att vara en tandpetare av modell large?

...hi hi hi...

FilmPremiär: Vitaminkür i Tryggestad

Här alla fans....kommer äntligen filmen ni har väntat på!
Vi hade en underbart rolig stund tillsammans!. Hästarna var verkligen i sitt esse!
Ryttarna var vid gott mod och utrustade med uppvisningskänsla som verkligen lyste igenom på alla. Efteråt, när det hela var över var alla samlade inne i ridhuset för gemensam prisutdelning. Vi var 9 ekipage som startade och det var 9 ekipage som fick dela på 1:a platsen. Som en extra överraskning lottade vi gratis ut en stor fruktkorg som det smugit sig in lite godis i också... Den korgen gick till en något förlägen ung dam. Men vi tror att hon (och hennes häst) blev tacksam för innehållet.

Så kära vänner....Titta och njut!
We had the time of our lives!

Dagen efter...

Nu har vi haft kür!!
Vi hade toppenkul!
Alla var såå fina och gjorde sitt allra bästa. Hästarna var på gott tävlingshumör, och snön föll så att alla hästar såg ut att ha glitter i pälsen.
Vi filmade allt ihop så ett samandrag kommer här på bloggen om ett tag, så fort jag har redigerat det lite.
Jag skall försöka få in det på ÖRF:s hemsida också. Så alla kan se hur kul vi hade, och hur kul man KAN han, även om det inte är blodigt allvar och poängjakt.
Kramis, ses snart....ha lite tålamod!

Dagen före DAGEN

I morrgon är det kür har i ridhuset!
Skall bli jättekul att få rida till musik, och få se vad de andra har hittat på. Spännande!
De sista förberedelserna har gjorts, manarna är flätade efter alla konstens regler. Allt läder är putsat. Allt är förberett. Känns skönt... lungt och skönt.
Det har varit en annan luft i stallet idag. Ljusare på något sätt.

Det är väl våren som tittar in med sitt glada leende, kan tänka...
Kramis

Vad trött man blir...

Man blir såå trött på folk som inte kan hålla fingrarna i styr!!!
Det är så onödigt, så jobbigt och framför allt okamratligt.
Har man inte tillräckligt av det som man tycker att man behöver, så frågar man om man kan få låna eller köpa! Att det ska vara så svårt för vissa att ta till sig... något som man får lära sig som barn... det flesta av oss ialla fall.
Om transporten av det man behöver fattas.. säg till! Det går väl alltid att fixa. Det är alltid någon i ens närhet som har ett släp, en kärra eller annat man kan använda sig av.
De vänner man har/får under livet skall man vara rädd om. Man kan inte behandla folk hur som helst. Man kan inte vara så självsvåldig att man "tar tillbaka" sånt som man har hittat på att andra har tagit ifrån en. Det är en ren undanflykt av vad det egentligen handlar om: snikenhet och avundsjuka, i värsta fall.
Nu vill man ju inte tro det värsta om folk man har i sin närhet, men vad gör man när den så kallade vännen gång på gång tar för sig av andras saker utan lov?!
Och skall man hårddra det hela...så handlar det faktiskt om stöld... och sånt kan/skall anmälas. Inte för att det kanske handlar om så mycket pengavärde (förhållandevis), men för att få stopp på stölderna. För att kanske se till att den vännen får den hjälp den behöver , ekonomiskt eller annat.
För man vill ju hellre fria än fälla, trots allt.
Egentligen är ju allt tragiskt.... och den som har lidit mest är ett oskyldigt djur som antagligen inte fått tillräckligt med mat under denna tiden.
Och vad händer nu med det stackars djuret, som jag förstår har mycket speciella behov...? Var det införstått när stölderna begicks? Var den där vännen beredd att låta djuret ta konsekvenserna av hennes urusla handlande och brist på kamratskap?

Eller.. hemska tanke...var det med kall beräkning som stölderna begicks och fortfarande begås???

Man kan ju bara undra...

Vad trött man blir...