Vad trött man blir...

Man blir såå trött på folk som inte kan hålla fingrarna i styr!!!
Det är så onödigt, så jobbigt och framför allt okamratligt.
Har man inte tillräckligt av det som man tycker att man behöver, så frågar man om man kan få låna eller köpa! Att det ska vara så svårt för vissa att ta till sig... något som man får lära sig som barn... det flesta av oss ialla fall.
Om transporten av det man behöver fattas.. säg till! Det går väl alltid att fixa. Det är alltid någon i ens närhet som har ett släp, en kärra eller annat man kan använda sig av.
De vänner man har/får under livet skall man vara rädd om. Man kan inte behandla folk hur som helst. Man kan inte vara så självsvåldig att man "tar tillbaka" sånt som man har hittat på att andra har tagit ifrån en. Det är en ren undanflykt av vad det egentligen handlar om: snikenhet och avundsjuka, i värsta fall.
Nu vill man ju inte tro det värsta om folk man har i sin närhet, men vad gör man när den så kallade vännen gång på gång tar för sig av andras saker utan lov?!
Och skall man hårddra det hela...så handlar det faktiskt om stöld... och sånt kan/skall anmälas. Inte för att det kanske handlar om så mycket pengavärde (förhållandevis), men för att få stopp på stölderna. För att kanske se till att den vännen får den hjälp den behöver , ekonomiskt eller annat.
För man vill ju hellre fria än fälla, trots allt.
Egentligen är ju allt tragiskt.... och den som har lidit mest är ett oskyldigt djur som antagligen inte fått tillräckligt med mat under denna tiden.
Och vad händer nu med det stackars djuret, som jag förstår har mycket speciella behov...? Var det införstått när stölderna begicks? Var den där vännen beredd att låta djuret ta konsekvenserna av hennes urusla handlande och brist på kamratskap?

Eller.. hemska tanke...var det med kall beräkning som stölderna begicks och fortfarande begås???

Man kan ju bara undra...

Vad trött man blir...