Mörad fast seg ändå

Ojojojoj...
Nu är man mör skall jag säga....
Vi var på hoppträning igår. Annelie, Catrin och jag.
Det var inte nådigt, vilket tempo...
Efter 15 minuters uppvärmning var jag och Ashley alldeles genomvarma. Men nu när jag tänker på det...det var ju det som var meningen med uppvärmningen. Man SKA ju bli varm och mjuk i alla leder och senor och muskler.

Jaa, vi hoppade i alla fall. Catrin och Annelie åkte ju lite på varsin räkmacka, tyckte jag, för de har ju hästar som vanligtvis hoppar som om de aldrig hade gjort annat.
Men faktiskt såg det ut som de fick kämpa lite också.
Ashleys och mitt problem var (som det ju alltid är) farten!
Vår tränare fick mig att drämma till den stackaren så han därefter fick lite eld i baken.
Jag tror att han blev milt chockad av den ovana behandlingen....kanske.
I vilket fall som helst gav det resultat!!! Han hoppade som en liten studsboll över båda hindren...utan att stanna emellan som han brukar. - Det tycker jag var duktigt!!

Jag fick i läxa att öva upp speeden på honom och så att han inte stannar.

VI SKALL KLARA DET!!

Följ den spännande fortsättningen i nästa avsnitt då det avslöjas vem som hoppade mest, bäst och snabbast!

Kram på er!