En Bulldozer kikar fram...

Tjenamors allihop!
Tack för en jätterolig kväll! Underbart att få umgås med er igen!
Tillbaka till Borås kom jag, om än lite långsamt. Det var rejält halt på sina ställen.

När jag var borta hände det saker ska jag säga....

Min älskade fyrbente vän, passade på att ha lite skoj och bus med stackars Mari som skulle ta ut honom en sväng.

De hade begett sig på en skogsrunda i lugnt tempo, när Ashley fick för sig att fara hotade. Han slängde sig åt sidan (som han aldrig brukar göra...) och stackars Mari fortsatte rakt fram tills hon dunsade i backen. Foten fastnade i stigbygeln. Men hon insåg snabbt faran och befriade sig ur den kvickt.
Som jag förstod det stod Ashley stilla tills foten var ut, sedan galopperade han hela vägen, samma väg de hade ridit innan, ända hem till stallet.
Mari som såg honom kunde inte fatta varför han inte genade, för det hade gått mycket fortare!

Nåja, Mari genade istället och tog fast honom utanför stallet där han stod helt oförskämt och väntade på henne. Förmodligen med tanken: -Var du med på den, du? Och:- Varför galopperade inte du? Det var ju skoj!!!

Ok, under tiden hade några jägare sett en häst som kom galopperande utan ryttare och tänkte att de måste hitta den där stackars ryttaren, som kanske ligger skadad någonstans i skogen. Så de raringarna satte sina spårhundar till att följa Ashleys spår tillbaka för att hitta Mari.
Nu var det ju bara det, som jag har sagt innan, Mari genade genom skogen för att om möjligt genskjuta Ashley, så någon skadad ryttare kunde jägarna inte hitta.

Däremot såg de en mycket bestämd ung dam som kom ridandes barbacka tillbaka genom skogen , för att hitta en stigbygel som hade lossnat under den glada galoppen hem.

Marie förklarade att hon var den första ryttaren också och att hon hade tagit en genväg och därmed missat jägarna som ju följde Ashleys spår.

Nu tror ni att historien slutar där? Neej...
Han hann med en sak till, den lille rackarns bulldozern...
Solveig, som den goda och omtänksamma moder hon är, skulle hjälpa Mari att få ordning på Ashley efter deras lilla äventyr. Ashley kände sig kanske lite trött i benen efter sin språngmarsch, och tyckte kanske att han behövde lite mjukare att stå på...

Jooo, han ställde sig på Solveigs fot....!

Igår när jag pratade med honom, såg han så nöjd ut...

Kramis