Styltor och annat roligt

Jaa, så var det dags igen då... styltor under fötterna på en stackars tapper pålle.
Fast det går väl ingen nöd på honom, kanske.
Lite orolig är jag över att han är så stilla i hagen...hmm. Jag hoppas på att det skall bli bättre om ett tag. Kanske när Solveig får en häst att rida på.

Idag var jag i stallet tidigt. Redan vid 9 snåret faktiskt.
Lilla Molly skulle ridas en sväng av en liten gullig tösabit, och vi passade på att hänga med ut i skogen. Han har ju lite jobbigt med det där att bli lämnad ensam kvar. Det är en helt annan sak om det är han som går iväg. Det kan han gå med på efter viss övertalning. Men inte om alla går och han får vara kvar själv.

Jag har köpt snödojor och ett stalltäcke till honom idag också. Jag hoppas på att det blir lite lättare då, att jag kanske inte behöver sparka av hans styltor så ofta. Broddar skall han få på sig också, så fort jag har lärt mig hur man sätter på dem.

Imorgon, om allt går bra, kanske vi tar oss ända till ridhuset för ett träningspass. Om jag får in han i transporten, vill säga!
(Ja, jag har hälsat från dig Malin och sagt det du sa, men jag vet inte precis om han såg ut att bry sig så mycket om det, just då...)

Någon gav mig tipset att ta på honom en repgrimma och longersnöre, trä snöret ett varv runt stången längst fram på transporten, gå bakom honom och låta honom lasta sig själv. Det kanske funkar... Det kan vara värt ett försök ialla fall. Men vad gör jag om jag misslyckas. Måste jag hålla på tills han minsann har lärt sig en läxa och gått på? Eller ge upp när han är blank av svett och jag är gråtfärdig av frustration? Vinner han då? Jag vet inte.

Jag hoppas bara på att han skall gå på direkt, som om han aldrig gjort något annat. Det är ialla fall vad jag tänker att han gör....tror jag...

Kramis