Tillbaka i Borås igen

Nu är vi tillbaka igen.
Det var en härlig resa med många härliga skratt, djupa funderingar och ett och annat sånginslag.
Hela bussen var fylld med förväntansfulla, ivriga människor att komma till Templet i Köpenhamn. Stämning var på topp, även om många sov under bussresan dit ner. Det kändes liksom i atmosfären.

Väl hemma igen kraschade både Pelle och jag nästan innan vi hittade sängen...och vi sov som knockade individer....

Men nu är det en ny dag, nya möjligheter och nya äventyr.

kramis

Göteborg Horsshow 19-22 feb 2009

Någon som skall till Göteborg i februari?
Vi behöver beställa biljetter nu iså fall.

Jobb

Idag har jag flyttstädat ett hus utanför Borås.
Äntligen har jobben börjat komma in lite...

Imorgon kl 5 på morgonen åker vi till Köpenhamn för att besöka templet där. Det skall bli kul. Det var ett tag sen sist...

KraM

Va!!! Finns det ridhus i Borås...?

Vem vet....det kanske, kanske finns ett ridhus i Borås. Jag har hört ryktas om det, men vi kommer ju aldrig dit, så det kanske inte spelar någon roll om det finns någon eller ej.... phuu...

Regn och blåst men ialla fall barmark. Ändå en tröst.

Kram

Styltor och annat roligt

Jaa, så var det dags igen då... styltor under fötterna på en stackars tapper pålle.
Fast det går väl ingen nöd på honom, kanske.
Lite orolig är jag över att han är så stilla i hagen...hmm. Jag hoppas på att det skall bli bättre om ett tag. Kanske när Solveig får en häst att rida på.

Idag var jag i stallet tidigt. Redan vid 9 snåret faktiskt.
Lilla Molly skulle ridas en sväng av en liten gullig tösabit, och vi passade på att hänga med ut i skogen. Han har ju lite jobbigt med det där att bli lämnad ensam kvar. Det är en helt annan sak om det är han som går iväg. Det kan han gå med på efter viss övertalning. Men inte om alla går och han får vara kvar själv.

Jag har köpt snödojor och ett stalltäcke till honom idag också. Jag hoppas på att det blir lite lättare då, att jag kanske inte behöver sparka av hans styltor så ofta. Broddar skall han få på sig också, så fort jag har lärt mig hur man sätter på dem.

Imorgon, om allt går bra, kanske vi tar oss ända till ridhuset för ett träningspass. Om jag får in han i transporten, vill säga!
(Ja, jag har hälsat från dig Malin och sagt det du sa, men jag vet inte precis om han såg ut att bry sig så mycket om det, just då...)

Någon gav mig tipset att ta på honom en repgrimma och longersnöre, trä snöret ett varv runt stången längst fram på transporten, gå bakom honom och låta honom lasta sig själv. Det kanske funkar... Det kan vara värt ett försök ialla fall. Men vad gör jag om jag misslyckas. Måste jag hålla på tills han minsann har lärt sig en läxa och gått på? Eller ge upp när han är blank av svett och jag är gråtfärdig av frustration? Vinner han då? Jag vet inte.

Jag hoppas bara på att han skall gå på direkt, som om han aldrig gjort något annat. Det är ialla fall vad jag tänker att han gör....tror jag...

Kramis

En Bulldozer kikar fram...

Tjenamors allihop!
Tack för en jätterolig kväll! Underbart att få umgås med er igen!
Tillbaka till Borås kom jag, om än lite långsamt. Det var rejält halt på sina ställen.

När jag var borta hände det saker ska jag säga....

Min älskade fyrbente vän, passade på att ha lite skoj och bus med stackars Mari som skulle ta ut honom en sväng.

De hade begett sig på en skogsrunda i lugnt tempo, när Ashley fick för sig att fara hotade. Han slängde sig åt sidan (som han aldrig brukar göra...) och stackars Mari fortsatte rakt fram tills hon dunsade i backen. Foten fastnade i stigbygeln. Men hon insåg snabbt faran och befriade sig ur den kvickt.
Som jag förstod det stod Ashley stilla tills foten var ut, sedan galopperade han hela vägen, samma väg de hade ridit innan, ända hem till stallet.
Mari som såg honom kunde inte fatta varför han inte genade, för det hade gått mycket fortare!

Nåja, Mari genade istället och tog fast honom utanför stallet där han stod helt oförskämt och väntade på henne. Förmodligen med tanken: -Var du med på den, du? Och:- Varför galopperade inte du? Det var ju skoj!!!

Ok, under tiden hade några jägare sett en häst som kom galopperande utan ryttare och tänkte att de måste hitta den där stackars ryttaren, som kanske ligger skadad någonstans i skogen. Så de raringarna satte sina spårhundar till att följa Ashleys spår tillbaka för att hitta Mari.
Nu var det ju bara det, som jag har sagt innan, Mari genade genom skogen för att om möjligt genskjuta Ashley, så någon skadad ryttare kunde jägarna inte hitta.

Däremot såg de en mycket bestämd ung dam som kom ridandes barbacka tillbaka genom skogen , för att hitta en stigbygel som hade lossnat under den glada galoppen hem.

Marie förklarade att hon var den första ryttaren också och att hon hade tagit en genväg och därmed missat jägarna som ju följde Ashleys spår.

Nu tror ni att historien slutar där? Neej...
Han hann med en sak till, den lille rackarns bulldozern...
Solveig, som den goda och omtänksamma moder hon är, skulle hjälpa Mari att få ordning på Ashley efter deras lilla äventyr. Ashley kände sig kanske lite trött i benen efter sin språngmarsch, och tyckte kanske att han behövde lite mjukare att stå på...

Jooo, han ställde sig på Solveigs fot....!

Igår när jag pratade med honom, såg han så nöjd ut...

Kramis

En alldeles vanlig onsdag

Bitande kallt idag... nåja relativt kallt i alla fall...

Vi skall ut på en liten tur nu på morgonen, pållen och jag.
Allt går bra, enligt planerna. Förutom att det inte har blivit så mycket dressyr ännu.
Men vi ska, vi ska.

Idag onsdag kommer jag hem till ön ett par dagar. Hoppas jag får tillfälle att träffa er då. Speciellt nyfiken är jag på Kamikaziryttarens hästapålle. Skall bli roligt.

Det skall bli kul att träffa er igen, allihop!
Ses snart!
Kram