Mot nya äventyr!

Vi känner oss laddade inför det nya året!

Ashley fullständigt spritter av nyvfunnen energi och glädje! (eller är det nervositet...?)

Julen är äntligen över, och man känner att man kan sluta äta på ett tag nu. PHUU!!

Det var jobbigt att få i sig allt, men med lite envishet gick det ganska bra.....hihih

Tag hand om er goa vänner!

Vi ses snart!

Kram!!

Lite bilder från Borås:

Det är i den här boxen han sover

Ashley och hans lilla kompis Molly i regnväder

Finns det måhända lite sol bakom kullen därborta...?

Insnöade individer...

Var ute och promenerade med Solveig och hästarna när vi stötte på några bilar som var på väg åt samma håll som vi.
Jo, det är klart att de får dra sig åt samma håll som vi går, men de behöver ju inte bete sig som... ja, ni vet vad!

Vi passerade väldigt nära en bil som för att kunna se bättre sätter på vindrutetorkarna och spolar rutorna på samma gång. Ashley och jag var precis mitt för bilen. Ashley kastade sig åt sidan och jag försökte lugna honom med -det var inte farligt, kom så går vi vidare.
Döm om min förvåning när den tokige bilisten gör om exakt samma sak igen!!! Det var rena turen för honom att Ashley inte skickde ut en välriktad spark mot bilen, för jag tror att den hade träffat.
Snacka om insnöad!! (det kom snö i natt...)

Vi saknar er!
Kram

Modig eller ...

Ashley och jag var ute på en långtur igår. Kanske tog det 2 timmar. Vem håller koll på sånt. Allt var så lugnt och härligt och gick hela tiden i ett så härligt tempo, så tiden glömdesbort lite. Vi var inte tillbaka i stallet före mörkrets inbrott, så mycket är säkert i alla fall.

Men... jag känner inte riktigt igen min gode kamrat...
Han var lugn och tyst... och fogade sig i ALLT! Nästan uppgivet!!
Har han gett upp!?
Vad har hänt med min bäste vän?
Var är glädjen och spralligheten?
Vart tog min älskade köttbulle till bulldozer vägen?!

Jag måste säga att detta skrämmer mig mer än något annat, som han kan tänkas hitta på...!!!

HJÄLP!!

...stackars Ashley, blev det ju...

Jaha, så här gick det på vårt lilla äventyr till ridhuset...

Vi valde den korta vägen dit. Det är den där skrämmande vägen, där det ideligen kör långtradare och arbetsmaskiner av kollossalformat...phu...

Lite nerver fanns det med, det erkänner jag. Men efter några hundra meter på den vägen, upptäckte jag att det gick ju bra, ju! Ashley kändes lagom avslappnad och trevlig. Lite pigg, men det gör inget.

Väl nere på militärens övningsområde, då är det ca 1 km kvar att rida, blev Ashley stel av fasa!!!

Jag tittade mig omkring och såg bara några hästar som tittade på oss,inget konstigt, eller hur?
Vad var det då som fick honom såå skräcksalagen?!!

Joo, det visade sig snart, när jag mer eller mindre tvingade honom att gå framåt, att lite längre fram stod ett par mycket rödklädda och totalt förstenade människor!

-Säg något! ropade jag till dem. Ingen reaktion.
_ Tala! Säg hej eller nåt! fortfarande ingen reaktion. De ändrade inte en min i ansiktet, slappnade inte av en enda muskel i hela kroppen.
-Säg vad som helst! Rör er lite så att han ser vad ni är för något! INGET!!!

Vid det laget började jag tro att det kanske var statyer som någon hade ställt där, just i syfte att träna rädda hästar...

Såå, jag hoppade av en vettskrämd och tungt flåsande och nästan spottande Ashley, som vid det här laget var helt övertygad om att de var ute efter att skada honom!
Jag ledde honom i en båge förbi dem, för han bara totalt vägrade att gå förbi dem. (de måste ju vara farliga om det inte vill prata med mig, tänkte han väl.)
När jag hade kommit förbi dem fick de fart därifrån, skall jag säga! Jag har aldrig sett några mänskliga varelser hoppa in i en bil så fort!! Jag inser ju också att de finns de som har en manisk skräck för hästar, men varför då promenera mitt bland dem? Det begriper inte jag...! Självplågeri kanske?
Nåja...
Nerför en kulle och framme vid nästa hinder...en träbro med järnstaket och färgglada skyltar framför. Min älskade lille vän stirrade in sig på skyltarna så mycket att han glömde den läskiga bron. Eller ljudet från den när vi gick över.
Nu var vi nästan framme vid ridhuset, bara lite mer hästhagar, en galoppbana och en kulle som vi skulle övervinna. Uppe på kullen upptäckte jag att vägen ner på andra sidan var otroligt brant! Nähä, tänkte jag, inte idag när benen redan känns som överkokt spagetti. Hoppade av igen och gick resten till ridhuset.

Väl inne i manegen kände jag och faktiskt såg hur Ashley slappnade av. Jag kunde riktigt läsa i hans vackra ögon hur tryggt och gott han tyckte det var att få fyra väggar omkring sig som skyddade mot allt ont.

Vi red omkring därinne en halvtimme eller så innan avi trasslade oss förbi alla hästhagar och bron igen. Fast denna gången bestämde jag mig för att ta den långa vägen hem, uppför "Himmlabacken". Joo, den ÄR brant...
Behöver jag säga att både jag och Ashley var väldigt trötta och mycket tacksamma över att vara tillbaka i stallet 4 km senare? Trots att vi skrittade nästan hela vägen hem.

Vi är glada över att ha klarat den etappen i vårat äventyr. Nu vet vi att det är genomförbart!
Nästa gång rider vi lite längre, kanske 40 min i ridhuset med varierande tempon.

Äventyrligt .... kanske!

Jag har bestämt mig!!
Idag skall jag och Ashley bege oss till ridhuset i Borås för en lite svängom i ridhuset. Och vi tänker ta den korta vägen dit och den långa vägen tillbaka!
Så det så!!

Stackars vädret om det regnar!
Stackars Bulldozer om han inte vill!
Stackars långtradare som stör oss på vägen och skräms!

Stackars mig.... om det inte är stackars dem!

Skriver senare om hur det gick...

Håll tummarna!

Kramis

Tillbaka i Borås igen

Nu är vi tillbaka igen.
Det var en härlig resa med många härliga skratt, djupa funderingar och ett och annat sånginslag.
Hela bussen var fylld med förväntansfulla, ivriga människor att komma till Templet i Köpenhamn. Stämning var på topp, även om många sov under bussresan dit ner. Det kändes liksom i atmosfären.

Väl hemma igen kraschade både Pelle och jag nästan innan vi hittade sängen...och vi sov som knockade individer....

Men nu är det en ny dag, nya möjligheter och nya äventyr.

kramis

Göteborg Horsshow 19-22 feb 2009

Någon som skall till Göteborg i februari?
Vi behöver beställa biljetter nu iså fall.

Jobb

Idag har jag flyttstädat ett hus utanför Borås.
Äntligen har jobben börjat komma in lite...

Imorgon kl 5 på morgonen åker vi till Köpenhamn för att besöka templet där. Det skall bli kul. Det var ett tag sen sist...

KraM

Va!!! Finns det ridhus i Borås...?

Vem vet....det kanske, kanske finns ett ridhus i Borås. Jag har hört ryktas om det, men vi kommer ju aldrig dit, så det kanske inte spelar någon roll om det finns någon eller ej.... phuu...

Regn och blåst men ialla fall barmark. Ändå en tröst.

Kram

Styltor och annat roligt

Jaa, så var det dags igen då... styltor under fötterna på en stackars tapper pålle.
Fast det går väl ingen nöd på honom, kanske.
Lite orolig är jag över att han är så stilla i hagen...hmm. Jag hoppas på att det skall bli bättre om ett tag. Kanske när Solveig får en häst att rida på.

Idag var jag i stallet tidigt. Redan vid 9 snåret faktiskt.
Lilla Molly skulle ridas en sväng av en liten gullig tösabit, och vi passade på att hänga med ut i skogen. Han har ju lite jobbigt med det där att bli lämnad ensam kvar. Det är en helt annan sak om det är han som går iväg. Det kan han gå med på efter viss övertalning. Men inte om alla går och han får vara kvar själv.

Jag har köpt snödojor och ett stalltäcke till honom idag också. Jag hoppas på att det blir lite lättare då, att jag kanske inte behöver sparka av hans styltor så ofta. Broddar skall han få på sig också, så fort jag har lärt mig hur man sätter på dem.

Imorgon, om allt går bra, kanske vi tar oss ända till ridhuset för ett träningspass. Om jag får in han i transporten, vill säga!
(Ja, jag har hälsat från dig Malin och sagt det du sa, men jag vet inte precis om han såg ut att bry sig så mycket om det, just då...)

Någon gav mig tipset att ta på honom en repgrimma och longersnöre, trä snöret ett varv runt stången längst fram på transporten, gå bakom honom och låta honom lasta sig själv. Det kanske funkar... Det kan vara värt ett försök ialla fall. Men vad gör jag om jag misslyckas. Måste jag hålla på tills han minsann har lärt sig en läxa och gått på? Eller ge upp när han är blank av svett och jag är gråtfärdig av frustration? Vinner han då? Jag vet inte.

Jag hoppas bara på att han skall gå på direkt, som om han aldrig gjort något annat. Det är ialla fall vad jag tänker att han gör....tror jag...

Kramis

En Bulldozer kikar fram...

Tjenamors allihop!
Tack för en jätterolig kväll! Underbart att få umgås med er igen!
Tillbaka till Borås kom jag, om än lite långsamt. Det var rejält halt på sina ställen.

När jag var borta hände det saker ska jag säga....

Min älskade fyrbente vän, passade på att ha lite skoj och bus med stackars Mari som skulle ta ut honom en sväng.

De hade begett sig på en skogsrunda i lugnt tempo, när Ashley fick för sig att fara hotade. Han slängde sig åt sidan (som han aldrig brukar göra...) och stackars Mari fortsatte rakt fram tills hon dunsade i backen. Foten fastnade i stigbygeln. Men hon insåg snabbt faran och befriade sig ur den kvickt.
Som jag förstod det stod Ashley stilla tills foten var ut, sedan galopperade han hela vägen, samma väg de hade ridit innan, ända hem till stallet.
Mari som såg honom kunde inte fatta varför han inte genade, för det hade gått mycket fortare!

Nåja, Mari genade istället och tog fast honom utanför stallet där han stod helt oförskämt och väntade på henne. Förmodligen med tanken: -Var du med på den, du? Och:- Varför galopperade inte du? Det var ju skoj!!!

Ok, under tiden hade några jägare sett en häst som kom galopperande utan ryttare och tänkte att de måste hitta den där stackars ryttaren, som kanske ligger skadad någonstans i skogen. Så de raringarna satte sina spårhundar till att följa Ashleys spår tillbaka för att hitta Mari.
Nu var det ju bara det, som jag har sagt innan, Mari genade genom skogen för att om möjligt genskjuta Ashley, så någon skadad ryttare kunde jägarna inte hitta.

Däremot såg de en mycket bestämd ung dam som kom ridandes barbacka tillbaka genom skogen , för att hitta en stigbygel som hade lossnat under den glada galoppen hem.

Marie förklarade att hon var den första ryttaren också och att hon hade tagit en genväg och därmed missat jägarna som ju följde Ashleys spår.

Nu tror ni att historien slutar där? Neej...
Han hann med en sak till, den lille rackarns bulldozern...
Solveig, som den goda och omtänksamma moder hon är, skulle hjälpa Mari att få ordning på Ashley efter deras lilla äventyr. Ashley kände sig kanske lite trött i benen efter sin språngmarsch, och tyckte kanske att han behövde lite mjukare att stå på...

Jooo, han ställde sig på Solveigs fot....!

Igår när jag pratade med honom, såg han så nöjd ut...

Kramis

En alldeles vanlig onsdag

Bitande kallt idag... nåja relativt kallt i alla fall...

Vi skall ut på en liten tur nu på morgonen, pållen och jag.
Allt går bra, enligt planerna. Förutom att det inte har blivit så mycket dressyr ännu.
Men vi ska, vi ska.

Idag onsdag kommer jag hem till ön ett par dagar. Hoppas jag får tillfälle att träffa er då. Speciellt nyfiken är jag på Kamikaziryttarens hästapålle. Skall bli roligt.

Det skall bli kul att träffa er igen, allihop!
Ses snart!
Kram

Skogstur

Vi var ute och red 2 timmar i skogen igår!
Vi var rätt så nöjda när vi i kvällsmörkret traskade in på gårdsplanen.

På våran tur gällde det att vara en tapper och mäktig ädel springare...
Först en bro med fräsande stora kryp med lysande ögon (bilar)som kom från båda hållen samtidigt och försvan under bron. LÄSKIGT värre!
Sedan har vi de där konstiga bäckarna som porlar så det kryper i skinnet på en stackars Haflinger...och gott om dem var det också i detta regnande.
Skogsvägarna var goa att galoppera på, både länge och väl. Upp och ner för backarna med vinden i ansiktet så att manen fladdrade. Det var så härligt att matte inte kunde hålla sig i skinnet utan släppte ut ett: Jiihaa....
Jovisst ja... vi hade sällskap av en annan Haflinger, ett litet sto, och en islandshäst. Lite knubbiga men läckra små töser, tyckte jag....ha ha ha...

Matte har lovat att vi skall ut i morgon eftermiddag igen. Ska bli spännande, fast hon har hotat mig lite med att en viss dressyr kommer att utföras på vissa sträckor. Undrar vilka...

Gnägg på er alla.
PS Matte hälsar

Grattis till Kamikaziryttaren!!

GRATTIS!!
Kul att du har fått en häst att pyssla med!
Hoppas ni skall trivas bra tillsamans och få många härliga ridpass tillsammans!

Igår skrev jag att jag skulle se om jag kunde få tag på en sadel till Ashley.... nåja...
Vi åkte till Alingsås och hämtade 7 sadlar i vaierande form och storlek. Inte så mycket varierande i priset. Det låg mellan 5000-13500 ca. Vilket jag tyckte var lite väl mycket med tanke på att den dyraste faktiskt var en sämre begagnad!
Nåja, ingen av dem var i alla fall någon som passade bra. Det fanns en Hubertus Haflinger XW, som jag hoppades mycket på. Men den var inte ett dugg bättre än den Hubertusen som han redan har...och den är ju för liten.
Men sedan tänkte jag så här...
När Ashley var något smalare, mer vältränad...då passade ju hans Hubertus fint.

Så gissa vad som gäller nu?

Träning och åter träning.
...i ösregnet...utomhus....

Vi saknar er
kram

En tripp till Alingsås

Idag skall jag och Solveig åka till Alingsås för att titta på sadlar till Ashley.
Han behöver ju som sagt en annan sadel, en som inte trycker på manken.

Det lär nog bli ett litet äventyr att få tag på rätt sadel...det finns så mycket som kan bli fel...

Men jag tänker inte ge mig. Jag tänker leta till jag har funnit den perfekta sadeln för honom.
Jag skall försöka att ha både Malin och Peder på mina axlar när jag väljer och synar!!

Gissa vad det är för väder idag? REGN...så klart...

Simhuden mellan tårna....

Ja, ja, ja....jag vet att jag är urusel på att skriva.

Men vem har tid...när det händer just ...ingenting!

Regnet, det bara ÖSER ner. Folk är ute och festar hela natten och, låter det som, samlas runt vår husvagn på småtimmarna för att klämma ur sig den sista festyran för natten. Phuu...!

Ashley mår bra, fast jag tror att han är lite deppig. Hans nyvunna kompis Liponia flyttade i lördags. Så nu gör han sitt bästa att söka tröst hos den lilla shettisen Molly. Hon skriar åt honom när det inte riktigt passar henne, och då blir han såå besviken.

I lördags var vi ute en lång sväng igen, Vidgade våra vyer lite till. Vi var ända nere på militärens övningsområde och kollade läget. Ashley var mycket modig och tapper! Som en extra skrittrunda gick vi seda med Molly runt sjön. Ashley tyckte det var kul, tror jag. Han älskar henne, misstänker jag... Molly drog en liten vagn efter sig, och det fick mig att minnas en och annan liten gullig shettis på Öland som drog vagn efter sig. (Starlight & Bumbi).

Idag är det meningen att jag skall ut och dela ut mer flygblad här i bygden. Regnet till trots.
JAG LÄNGTAR EFTER SOL!!!! eller åtminstone uppehåll....

kramis

Backe upp och backe ner...

Idag har jag och Solveig ridit ut i skogen med våra hästar. Ashley var på ett gott humör och trivdes fint med att traska på skogsvägarna. Nåja lite läskigt tyckte han att det var med porlande bäckar bland annat. Däremot när vi kom till en lite träbro, sa jag till Solveig att här hoppar jag hellre av och leder honom över, för jag trodde att han skulle få för sig att hoppa/skutta över. Men icke... han gick på som om det bara vore plan mark, han brydde sig inte alls. Lycklig över att det gått så bra, förberedde jag mig på att sitta upp igen, när den lille köttbullen trampade med hela sin tyngd på mina tår!
Turligt nog har jag stålhätta, men jag kände att han trampade lite utanför den, och det kändes rejält kan jag säga...
Någon dressyrträning har det inte blivit än. Jag har inte kunnat lasta min älskade bulldozer, för han vägrar att lämna sina nyvunna kompisar. Och jag måste säga att jag förstår honom. Det var inte så länge sedan som han tvingades lämna sina tjejer på Öland...
Men skam den som ger sig..
På måndag skall jag rida honom till Borås Ridhus för ett ordentligt arbetspass. Bara ritten dit blir nog en liten prövning för honom. Men jag tror att han också kommer att stärkas av den ofrivilliga promenaden.
Annars inget nytt på arbetsfronten.... börjar bli tråkigt...Pelle har fullt uppmed jobb. Men jag hoppas stort på den där Julivern och städmanin som brukar infinna sig så här års hos de flesta kvinnor.
Vi tänker ständigt på er, jag och min ädle springare.

Gnägg från Ashley
Kram från mig

Jag och Ashley har varit ute på en liten tur alldeles själva! Han tyckte nog att det var lite läskigt med så mycket skog, och lite jobbigt var det med ett och annat kalhygge, men han var såå tapper!
Jag har varit funktionär påBorås Ridhus nu de senaste dagarna. Vi lket stort arr de har gjort!
Änglahoppet har samlat ryttare från hela norden. Och skall jag bara tillägga...PONNYMAMMOR...de är inte lätta att tas med alla gånger när tävlingsnerverna sätter in...
Idag skall jag var inne på banan och kratta och stå i vägen. Det skall bli kul!
Bitande kyla idag på morgonen...hela 2minus, eller nåt.

På måndag skall jag ta hästen och bege mig till ridhuset för ett ordentligt träningspass. Det skall faktiskt bli riktigt skönt. Och det tror jag faktiskt att Ashley tycker också!
Kram

Framme i Borås

Ja, så var vi framme i Borås.
Ashley har flyttat in i det lilla stallet vid Transåssjön. Två nya kompisar har han fått: Molly - en liten och rund shettis, Laponia - ett 17-årigt halvblodsto.

Han skötte sig så bra under transporten. Början var lite knackig, men han lugnade sig snart, åt lite hö och halvsov tror jag...

Idag skall vi ta en kort promenad utanför stallet. Bara så att han får en chans att mjuka upp sina stela ben något.
Det verkar som om han kommer att trivas hos Stall Strömbom...

"...var god dröj..."

Vi är fortfarande kvar. Nåja, en natt till. Sedan bär det av till Borås och nya äventyr.
Jag måste säga att det känns konstigt att lämna ön för ett regningt Borås.

Pelle väntar med iver att jag skall komma, den lille godingen!!
Jag längtar efter honom också. Det känns lite ovant det här att vara ifrån varandra. Jag tror aldrig vi har varit det förut. (om man inte räknar någon dag eller så)

Men från det ena till det andra:
Tack ni alla som var hemma hos mig i torsdags på tjejmiddag!
Det var underbart roligt att få träffa er under de omständigheterna!
Jag kommer till våren, och då får vi göra om det igen, eller hur?
Fast den gången måste MALIN VARA MED OCH INTE JOBBA!!
Fy skäms vad vi saknade dig!

Och när vi ändå är på ämnet roliga saker, kan jag bara tillägga följande:
Fy vad kul ovh mysigt vi hade det på vår uteritt i lördags!
Barbro från Kungsgården, Linn, Anne-Marie, Louise och Amelia från Äpplerum, Kina från Räpplinge och jag från Stall Packstone.
Solen sken från en klarblå himmel, vinden var stilla så inte ett löv rörde sig. Träden skiftade i alla regnbågens färger och gav ifrån sig en ljuvlig doft av höst. Det var såå rogivande och underbart!

Så, måndag morgon/lunch bär det av till regningare trakter med häst och hela transporten.
Glöm inte att hålla koll på bloggen, så att ni kan se vad för slags äventyr som jag och prinsen kastar oss handlöst in i...

MALIN: ha det så lagom kul i Spanien, utan mig...kram

Sista veckan på Öland...

Äntligen tillbaka från ett MYCKET regnigt Borås!
Pelle erkännde tillslut att det regnade väldigt mycket. Det har nämligen ösregnat sedan natten till lördag, nonstop. Det ni...
Nåja, han utvecklar väl snart simhud mellan tårna, som alla andra Boråsare....

Annars känns det lite jäktigt just nu. Det är mycket som skall tänkas på och fixas innan man flyttar och transporterar en häst 30 mil.
Man kan inte låta bli och undra om man verkligen kommer att behöva alla schabrak, borstar, filtar, täcken, kläder och en hel massa andra prylar som man har samlat på sig. Ni vet...sånadäringa bra-att-ha-grejor...

Vi fär väl se.

Träning inför vintern

Igår kväll var det dags för dressyrträning igen med Lena. Det gick bra tycker jag. Visst finns det saker attt fila på, men över lag gick det faktiskt bra. Vi fick lite att bita i och träna på fram till våren. Och jag lovar...då skall vi kunna vår läxa!

Vad jag önskar att jag kunde ta med mig Lena och hennes förmaningar och tillrättavisningar och framför allt beröm, till Borås. Hade Ashley fått göra sin röst hörd är jag säker på att han hade instämt i det med ett ljudligt gnägg! Han älskar Lena, och vem gör inte det?!
I en helt fantastisk värld - i Hickans värld - så skulle hela Öland med dess ockupanter flyttas med till Borås.
Vadå att kartan inte stämmer längre? VI KOMMER JU TILLBAKA!!

Nåja, vad är väl en vinter på Öland.......
....alldeles fantastisk, solig, mindre regnig, lite blåsig....och jättemysig!

Både jag och Ashley kommer att sakna er alla!

Så här gör man en köttbulle av en bulldozer!

Här kommer filmen som visar hur duktig min häst är, som går på transporten själv!

Transportträning

Malin talar förstånd med Sir Ashley

Jag skall bara be att få meddela alla om att jag har en helt fantastisk häst!!

Han tar egna beslut - och de är riktiga!!

UNDERBART!!!



Vi har transporttränat med Malin idag i ridhuset. Och jag bara visdste att det var en speciell dag idag...

Transporten kördes in i ridhuset, hästen var hämtad, dörrarna var stängda, och vi stod och samtalade lite, jag och Malin och Ashley. Jo, han var med i konversationen emellanåt. För han tycker det är viktigt med kloka inlägg...från hans sida...dvs en liten puff i rätt riktning!



Ashley har för länge sedan bestämt sig för att, transporteras, det behöver man då rakt inte!

Så, för att göra en låång historia kort, så har det förekommit mycket morötter, ett och annat höstrå och massor av saftigt doftande äpplen. Utan att ha varit direkt famgångsrika, kan jag säga. Jovisst har han någon gång gett upp för allt tjat och all mutning och motvilligt gått med på att stå stilla i transporten en stund, men de gångerna har varit som äkta guldkorn på marken. Väldigt glest, kan man säga.



Men idag, idag av alla dagar, GICK HAN PÅ TRANSPORTEN ALLDELES SJÄLV!!!

Jag blev så lycklig att jag inte kunde sluta le på flera timmar, och kände mig som om jag skulle kunna skutta lätt över små hus.

Malin filmade hela den fantastiska händelsen! VI HAR BEVIS!! HAN ÄR DUKTIG!!!

Så, just nu går han inte att sälja för pengar ens...som om han skulle säljas...hahaha

Ashley tar sig en funderare...

...kanske finns det måhända något gott...

En riktig morot

I går kväll var det dags för dressyrträning igen. Och om man känner Ashley så som jag gör, vet man aldrig riktigt hur det kommer att gå.
Jag kom till ridhuset i god tid, för att se om han möjligtvis skulle vara på humör inför kvällens övningar.
Jodå, det gick bra! Han var såå samarbetsvillig såå...innan Lena kom...
Ni måste förstå att Ashley han bara ÄLSKAR Lena! Helst vill han bara stå nära henne, pussas och kela lite. Det märks på hela han att han tycker det skulle vara det mysigaste. För honom ja...
Men jag som sitter på inser ju snabbt att: aj då...här har man fått konkurans!
(Jag älskar Lena lika mycket, men kanske inte så att jag vill pussa henne och kela med henne.)
Men min ädle springare är helt betuttad i Lena.
Så, för att återgå till träningen så gick den som sagt bra till en början. Han gjorde det mesta jag bad honom om, utan vilda protester. Och den berömda bulldozern märkte jag inte så mycket av...då...
Jag älskar min häst. Han är den mest underbara och bedårande bulldozer jag vet. Och jag bara älskar dessa stunder av "lätthet" som han tillåter oss att uppleva tillsammans. Det är precis som om... nu när jag tänker på det... han ger MIG en morot, för att jag skall bli lättare att träna!
Nåväl, Lena sa att det var bra kämpat, iallafall.

Hej allihop!
Jag tänkte att det kunde vara roligt för er att följa med mig och Ashley till Borås under vintern för att kolla in lite vad vi gör, hur vi tänker och vad vi inte tänkte på!
Jag lovar att jag skall försöka skriva lite varje gång det händer något.
Ni vet ju att det alltid händer något när man har häst. Eller hur?

Men ha tålamod!
Jag försöker lära mig hur det här fungerar, så det kanske blir lite knepigt i början. Spartanskt, menar jag.

Under tiden ni väntar på fantastiska inlägg:
Kom alltid ihåg att ni finns i mitt och Ashleys hjärtan. Kramar i överflöd!
Hickan